hahansen

Tjenna !

Benen skakar fortfarande, pulsen ligger stilla på 150 slag/minut. Jag ska berätta vad som hänt. Har varit tufft de senaste dagarna, både med förlusten mot Lyck som skedde på mitt territorium och ja gårdagens bravader.

Det började lugnt, Företagsläraren ägnar en halv lektion med att jämföra handgranater med de vattenballonger som kastas i skolan och kommer tillslut fram till att de som kastar kan åka på polisanmälan. Senare vidare till matten där vi fick tillbaka nationella, nog prat om det. Sen lunch såklart, gott. Jag åker hem i godan ro, ska senare ill badhuset med Lyck och simma lite, måste ju ligga i hårdträning. Så när vi väl är där, simmat 1000 m det får räcka ska ju inte vara överamibitiösa då bestämmer vi oss för att med lätta steg gå mot hopptornet.

Väl där börjar vi lite lätt. Trampolinerna först. Sen ettan, trean. Allt flyter på bra, sen ska vi upp i det stora hopptornet. Femman, ja den funkar efter lite om och men. Upp till sju och en halvan, det blir till att stå där ett tag. Fortfarande i chocktillstånd efter Lycks skrik på femman. Jag trodde hon skulle skrika upp lungorna, men det var ingening emot vad som väntade. Vi tar oss samman och tar klivet ut. Jag hoppar först, sedan kommer Lyck, efter 3,5 sekunders gallskrik så når hon tillslut vattnet och sjunker under. Det går ett tag, jag börjar bli orolig men tillslut ser jag henne, hon simmar upp till ytan på ett konstsimliknande sätt. Nu gäller det, sista testet 10 METER ! Efter en evighet, jag är påväg att ge upp, all mjölksyra som finns i benen, men jag ser målet framför mig! Vi lyckas, vi är uppe! Nu finns det bara en väg ner. Badvakterna var i hoppbassänegn först men när vi efter en kvart ännu inte hoppat går de vidare. Vi slänger ner vatten för att ta tiden hur länge vi komemr vara i luften. Till slut när jag hör från radion "NOTHING COULD BREAK ME DOWN, I CAN BE WHO I WANNA BE, START FLYING MY WAY NEER" så tar jag det ödesdigra steget. Känns som en evighet, jag hänger i luften, känns som att tiden står stilla, det blir helt tyst, jag hör Lyck uppifrån "Haaaanseeen, neeeeeej" "kaaaabooom" jag slår i vattenytan, Öppnnar ögonen under vattenytan och ser bubblorna, känner att jag fortfarande är LEVANDE! När jag väl kommer upp til ytan så ser jag att Lycken är påväg ner med. Kan inte beskriva hennes upplevelse av fallet, men det är nog mycket hemskt med tanke på vilket ljud hon gör ifrån sig, badvakterna springer upp öfr att kolla att allt är okej! Det är det ! Vi överlevde båda två!

"Ta inte livet på för stort allvar, du kommer ändå inte ur det levande"

Caroline Hansen